... ni vet.Idag är det 10 år sedan min far lämnade oss.
Känns egentligen inte så länge sedan som det nu är, 10 år går fort när man ser bakåt.
Fantastiskt är väl att han finns där varenda dag. På något sätt korsar han tankarna och deltar i ens liv.
Förra veckan föddes hans första barnbarns barn, men så blir det när man har barn å barnbarn som tar tid på sig.
Jodu Ola Ingemar, du har de nog gott där du är även om vi gärna haft dig här.
Bilden är från sommaren 1958. Paddlande i den egenbyggda kanoten i Mållången strax nedanför vårt hus i Skräddrarbo, med min syster i knät.
De hus vi då bodde i och där jag kom att föddes den våren ses här nedanför i vårvinterskrud.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar