Dambandyn på tapeten på bandypuls.

Eftersom det idag var en kul artikel om T. och den inte var läsbar om man inte hade konto så kopierade jag upp den.
Varsegod å läs ni som inte kan annars, vi får väl se vad Bandypuls säger ....

Bristen på lag gjorde att hon la av – nu coachar hon ungdomar som vill börja spela istället: "Jag vill hålla på med bandy"

Artikel 3 av 3

Dambandyn i Hälsingland

Visa alla artiklar

Hon vann SM–guld med Sandviken i F17–klassen, sedan la Tilda Ersmar av.
Nu coachar hon Brobergs tjejer istället – och riktar kritik mot hur arbetet med dambandyn bedrivs.
– På något sätt har man accepterat det, för det alltid har varit så. Man har inte vetat något annat, säger 18–åringen till Bandypuls. Tilda Ersmar coachar Brobergs unga tjejer.

Det är bra mycket kallare i Helsingehus Arena än utomhus, där Tilda Ersmar möter mig för en intervju. Tilda är tränare för Brobergs enda tjejgrupp och har precis avslutat ett dagsläger för flickor.

Hur har det gått?

– Det har gått jättebra, över förväntan. Jag överskattade väl tiderna lite så det var lite väntetid då och då. Efteråt sa de att det var skönt att de fick vila lite.

Tilda har själv en bakgrund inom bandyn med många år som spelare.

– Jag började faktiskt här i Broberg när jag var åtta, med killar. Då spelade jag här en halv säsong och sen efter det fick jag vara med på någon av syrrans matcher, hon spelade i Bollnäs med äldre tjejer, säger Tilda Ersmar.

Efter den säsongen gick hon över till Bollnäs, där det fanns fler lag att spela med.

– Först var vi uppdelade i F13 och om det var F15 som var de äldre tjejerna. Sen blev vi ett stort F17 när folk hoppade av, då fick vi yngre gå upp och spela med de äldre.

– Sen spelade jag i F17 fram till fyra säsonger sen, men sen var det ännu fler som slutade i Bollnäs och då flyttade vi Team Hälsingland till Bollnäs. Det höll i två säsonger, sen sista säsongen var vi tio personer på varje match, hade aldrig någon avbytare och alltid någon man kort. Det var hårt att spela då, säger Tilda Ersmar.

Tilda Ersmar på en plats hon hänger ofta, Helsingehus Arena.

Bild: Samuel Hallin

Bollnäs TH, som dem hette då, la efter det ner verksamheten och Tilda tror sig veta varför det gick som det gick.

– Det som krockade där var att många i det laget spelade för att det var roligt, de såg inte på bandyn som sporten och vissa av oss ville ju satsa och komma långt. Vi var kanske två–tre stycken som fortfarande hade ett mål med bandyn men många kanske gjorde mest för vardagsträning typ.

Hade jag vunnit med Bollnäs TH hade det varit så mycket häftigare

Efter det gick hon till Sandviken, som satte ihop ett F17–lag med de spelare man hade och en del utifrån. Samma säsong vann laget SM–guld men Tilda kunde inte låta bli att känna en viss bitterhet.

– Laget sattes väl ihop lite för att vi skulle vinna och det gjorde vi faktiskt. Vi tog SM–guld så det var ju kul att få uppleva, säger Tilda Ersmar.

– Men samtidigt, vi var ett lag som hade satts ihop för att vara duktiga och det märktes i gruppen. Det var lite två och två typ, vi var aldrig ett lag utanför planen. Så det kände jag när vi vann, skithäftigt men hade jag vunnit det här med Bollnäs TH så hade det varit så mycket häftigare, för då hade det varit något som vi gjorde tillsammans.

Samtidigt som hon började i Sandviken tog hon på sig en ledarroll för Brobergs yngre tjejer, något hon alltså fortsatt med även efter att hon nu tagit en paus i sin egen satsning.

– Men då tog jag väl på mig en lite större ledarroll och kunde lägga mer engagemang i de här tjejerna, säger Tilda Ersmar.

Tilda Ersmar för ett par år sedan, i Sandvikens tröja. Foto: Sandviken Bandy.

Just tränarrollen är något hon ser sig själv i. Det märks att hon är intresserad av att lära ut och hjälpa till.

– Jag går också en ledarutbildning som jag är klar med om ett år, så om jag inte har möjlighet att spela så vet jag att jag alltid kan träna ett lag. Jag vill hålla på med bandy, på ett eller annat sätt.

Hon ser på det nyss avslutade lägret som en möjlighet för bandyspelarna till mer organiserat spel den kommande säsongen.

– Nu när man vet vilka som finns runtomkring Hälsingland så blir det lättare att göra samarbeten, säger Tilda Ersmar. På något sätt har man accepterat det

Förra veckan publicerade Bandypuls en längre granskning av situationen för dambandyn i Hälsingland. Den visade att ingen förening har ett tjejlag i regelrätt seriespel, förutom Ljusdal som har inlett ett samarbete med Kalix. Tilda menar att det inte är förvånande och att det finns mycket att göra i Bandysverige för att det ska bli bättre. Hon tar upp Västerås som ett exempel.

– De har fått bråka för att de ska få reseersättning, det är så jävla konstigt. Medans a–laget renoverar omklädningsrum då och då, har massör, det är sjuka kontraster. Det är halva det här rummet (mäter upp det inte alltför stora samlingsrummet vi sitter i) som omklädningsrum på ett helt damlag.

För herrarna är det annorlunda.

– Då är det här rummet (samlingsrummet) deras ingång. Så har de ett litet massörrum, ett litet omklädningsrum för ledarna, alla har varsitt bås med namn, säger Tilda Ersmar.

– På något sätt har man accepterat det för det har alltid varit så. Man har inte vetat något annat.

Tilda Ersmar vill se rättvisare villkor för dambandyspelare.

Bild: Samuel Hallin

Känner du att du gör någon grej för att motverka det genom att själv ta ledarrollen?

– Ja, absolut. Skulle du bara gå ut i korridoren här och fråga de manliga tränarna från Broberg så skulle de nog helst inte vilja att jag var här. Det är flera som har en väldigt skev syn på att jag är ung, oerfaren och inte borde ha en ledarroll för att det kan sluta med att tjejer skadar sig. De blir tvungna att stå ut med mig nu och lyssna på vad jag har att säga, säger Tilda Ersmar.

– Förhoppningsvis gör jag någon skillnad.

***