... skulle man kunna säga.
Nu har man ju hamnat på "döhalvan" så att säga och allt vad det nu innebär.
Antagligen ingenting.
Jag har inte kapat min tall ännu.
Historien om tallen är att jag fick en tall planta ( skickad i en toa rulle) i present av min kusin när jag var 15 år. Den planterade jag i mina föräldrars trädgård och sa då att denna tall skall jag fälla när jag fyllt femti.
Det var ju fruktansvärt långt dit ;-).
Nu är man där och det är dax.
Jag fick inte åka på morgonen för min fru och barn så vi tar väl det så snart som möjligt.
Känns väl heller inte så brådis nu när han som var med vid planteringen inte längre finns med oss. Men fälld skall den bli och det är snart.
Återkommer vid fällning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar