... är en av mina favorit ljud.
De där knarrander mot snön som kommer när temperaturen gått ned mot -15°.
Ikväll var det helt perfekt.
Minnet från barndomens Ottsjön, där min farfar, farbror och faster bodde, kommer alltid när jag hör/känner knarrandet. Då var det när man gick mellan husen, farfars och fasters, eller sprang för det var så kallt.
Idag återupplever man samma sträcka och minns alla dofter och ljud, otroligt.
Mysko är välatt det måste vara mörkt, i dagsljus fungerar det inte.
***
Vardagsfilosofiska tankar om det som faller sig, när och om det gör det....
söndag 2 december 2012
Snöknarr ....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar