Nu börjar det röra på sig.
Kul, spännande och lite kusligt.
Uppdrag granskning drog igång det hela så nu rullar bollen till någon stoppar den om det går ...
Vem är vad och hur kan man säga.
Tänk om Svenskar å Norrmän e dopade?
Tänk om de e så. Klart de kan vara de, varför skulle vi vara bättre än andra?
Vore inte konstigt faktiskt, bara skickligt gjort i så fall.
Okey de e lite historia de man nu jagar eftersom de åkare man tittat på inte tävlar längre så svårt att kolla läget nu. Okey de är idoler och skall väl tåla att bli synade i kanten.
Några funderingar har jag eftersom en hel del verkar lite oklart.
Hur kan man höja blodvärdet?
Vilka olika alternativ har man?
Vad kan man tuillföra och vad kan kroppen själv göra?
Är det olika över ett dygn, beroende på om kroppen vilat eller ej?
Spelar vätska/mat någon roll, mycket eller lite alltså.
Hur mäter man tillförlitligt och hur länge har man gjort det?
Får jag olika värde under en dag?
Får jag olika värde om jag anstränger mig?
Vilka gränser är farliga och vad händer om man överskrider dessa?
De som vi vet bloddopade sig på 70 talet ( tex Lasse Viren, en mängd cyklister) hur lever dessa idag, har de tagit skada och hur?
Man kan ju som alltid även fundera över resultat som varit, men det gör vi ju lite då å då ...
Har några exempel på andra idrotter nu när man ändå håller på med bloddoping som jag funderat över. Skridskoåkare som kommer å gör rent hus vid OS eller VM har varit skrämmande vanligt. Alltså en åkare som vinner nästan allt eller vinner överlägset.
Värst var väl Eric Heiden USA 1980, eller var det uselt motstånd de året?
Norges Johan Olav Koss 1994 som vann med stora marginaler 5000m och 10000m eller Hollands Gianni Romme vid OS 1998, vann också med stora marginaler. Noteras kan då att sen OS 1998 har ingen åkare dominerat i denna sport som man kunnat tidigare, mysko eller har alla bara helt plötsligt blivit lika bra.
Säger inte att de dopat sig men lite mysko är det eller .....
Långdistanslöpare som varit bra vid bara ett tillfälle eller kommit från ingenstans finns en del vid OS, EM och VM finns det en del av.
Kommer ni ihåg Italienaren Salvatore Antibo EM 1990. Han sprang hem 5000m och 10000m, två guld då och inget före eller efter ....
Mysko de också liksom att även inom friidrotten har antalet segrare blivit fler, svårare att ta mer än en medalj, jämnare med andra ord.
Klart att doping förekommit i olika former och på olika sätt men sen är ju frågan när det är doping eller inte. De som är doping idag var inte det för 10 eller 20 år sedan vilket är värt att notera.
Vart debatten tar vägen nu blir spännande att se och om det finns någon vinnare eller om det bara blir förlorare?
***
