..... och jag har tagit mig an en ny uppgift inom sporten. Ny och ny jag har gjort det förr men nu är det väl meningen att jag skall användas på Brobergs A-lagsmatcher. Helt klart kul och lite utmanande. Finns ju en del man skulle vilja sas eller gjordes från denna position och nu får jag chansen.
Med Brobergs nya arena, HälsingeHus Arena som den skall heta, har vi ju även fått en betydligt bättre miljö för sekretariat och speaker samt möjligheter med den storbildsskärm som nu finns.
KUL.
Ser fram emot en säsong som "talare" för Broberg i deras hemmamatcher. Börjar med träningsmatcherna så får vi se hur det går.
***
Tillägg 1 nov.
Blev så att jag gjort alla Brobergs träningsmatcher i Hälsingehus Arena, 6 st, så förberedd e jag.
... är det idag och därmed 91 år sedan hon föddes.
GRATTIS mor å hoppas allt e väl.
Eftersom
du var, till skillnad från mig, en som alltid ville fira och gärna så
ofta det gavs ett tillfälle så fortsätter vi väl att fira din födelsedag
å minns.
Tack för det.
***
Eftersom det idag var en kul artikel om T. och den inte var läsbar om man inte hade konto så kopierade jag upp den.
Varsegod å läs ni som inte kan annars, vi får väl se vad Bandypuls säger ....
Bristen på lag gjorde att hon la av – nu coachar hon ungdomar som vill börja spela istället: "Jag vill hålla på med bandy"
Hon vann SM–guld med Sandviken i F17–klassen, sedan la Tilda Ersmar av. Nu coachar hon Brobergs tjejer istället – och riktar kritik mot hur arbetet med dambandyn bedrivs. –
På något sätt har man accepterat det, för det alltid har varit så. Man
har inte vetat något annat, säger 18–åringen till Bandypuls. Tilda Ersmar coachar Brobergs unga tjejer.
Det är bra mycket kallare i Helsingehus
Arena än utomhus, där Tilda Ersmar möter mig för en intervju. Tilda är
tränare för Brobergs enda tjejgrupp och har precis avslutat ett
dagsläger för flickor.
Hur har det gått?
–
Det har gått jättebra, över förväntan. Jag överskattade väl tiderna
lite så det var lite väntetid då och då. Efteråt sa de att det var skönt
att de fick vila lite.
Tilda har själv en bakgrund inom bandyn med många år som spelare.
–
Jag började faktiskt här i Broberg när jag var åtta, med killar. Då
spelade jag här en halv säsong och sen efter det fick jag vara med på
någon av syrrans matcher, hon spelade i Bollnäs med äldre tjejer, säger
Tilda Ersmar.
Efter den säsongen gick hon över till Bollnäs, där det fanns fler lag att spela med.
–
Först var vi uppdelade i F13 och om det var F15 som var de äldre
tjejerna. Sen blev vi ett stort F17 när folk hoppade av, då fick vi
yngre gå upp och spela med de äldre.
– Sen spelade
jag i F17 fram till fyra säsonger sen, men sen var det ännu fler som
slutade i Bollnäs och då flyttade vi Team Hälsingland till Bollnäs. Det
höll i två säsonger, sen sista säsongen var vi tio personer på varje
match, hade aldrig någon avbytare och alltid någon man kort. Det var
hårt att spela då, säger Tilda Ersmar.
Tilda Ersmar på en plats hon hänger ofta, Helsingehus Arena.
Bild: Samuel Hallin
Bollnäs TH, som dem hette då, la efter det ner verksamheten och Tilda tror sig veta varför det gick som det gick.
–
Det som krockade där var att många i det laget spelade för att det var
roligt, de såg inte på bandyn som sporten och vissa av oss ville ju
satsa och komma långt. Vi var kanske två–tre stycken som fortfarande
hade ett mål med bandyn men många kanske gjorde mest för vardagsträning
typ.
Hade jag vunnit med Bollnäs TH hade det varit så mycket häftigare
Efter
det gick hon till Sandviken, som satte ihop ett F17–lag med de spelare
man hade och en del utifrån. Samma säsong vann laget SM–guld men Tilda
kunde inte låta bli att känna en viss bitterhet.
–
Laget sattes väl ihop lite för att vi skulle vinna och det gjorde vi
faktiskt. Vi tog SM–guld så det var ju kul att få uppleva, säger Tilda
Ersmar.
– Men samtidigt, vi var ett lag som hade
satts ihop för att vara duktiga och det märktes i gruppen. Det var lite
två och två typ, vi var aldrig ett lag utanför planen. Så det kände jag
när vi vann, skithäftigt men hade jag vunnit det här med Bollnäs TH så
hade det varit så mycket häftigare, för då hade det varit något som vi
gjorde tillsammans.
Samtidigt som
hon började i Sandviken tog hon på sig en ledarroll för Brobergs yngre
tjejer, något hon alltså fortsatt med även efter att hon nu tagit en
paus i sin egen satsning.
– Men då tog jag väl på mig en lite större ledarroll och kunde lägga mer engagemang i de här tjejerna, säger Tilda Ersmar.
Tilda Ersmar för ett par år sedan, i Sandvikens tröja. Foto: Sandviken Bandy.
Just tränarrollen är något hon ser sig själv i. Det märks att hon är intresserad av att lära ut och hjälpa till.
–
Jag går också en ledarutbildning som jag är klar med om ett år, så om
jag inte har möjlighet att spela så vet jag att jag alltid kan träna ett
lag. Jag vill hålla på med bandy, på ett eller annat sätt.
Hon ser på det nyss avslutade lägret som en möjlighet för bandyspelarna till mer organiserat spel den kommande säsongen.
– Nu när man vet vilka som finns runtomkring Hälsingland så blir det lättare att göra samarbeten, säger Tilda Ersmar. På något sätt har man accepterat det
Förra veckan publicerade Bandypuls en längre granskning
av situationen för dambandyn i Hälsingland. Den visade att ingen
förening har ett tjejlag i regelrätt seriespel, förutom Ljusdal som har
inlett ett samarbete med Kalix. Tilda menar att det inte är förvånande
och att det finns mycket att göra i Bandysverige för att det ska bli
bättre. Hon tar upp Västerås som ett exempel.
– De
har fått bråka för att de ska få reseersättning, det är så jävla
konstigt. Medans a–laget renoverar omklädningsrum då och då, har massör,
det är sjuka kontraster. Det är halva det här rummet (mäter upp det
inte alltför stora samlingsrummet vi sitter i) som omklädningsrum på ett
helt damlag.
För herrarna är det annorlunda.
–
Då är det här rummet (samlingsrummet) deras ingång. Så har de ett litet
massörrum, ett litet omklädningsrum för ledarna, alla har varsitt bås
med namn, säger Tilda Ersmar.
– På något sätt har man accepterat det för det har alltid varit så. Man har inte vetat något annat.
Tilda Ersmar vill se rättvisare villkor för dambandyspelare.
Bild: Samuel Hallin
Känner du att du gör någon grej för att motverka det genom att själv ta ledarrollen?
–
Ja, absolut. Skulle du bara gå ut i korridoren här och fråga de manliga
tränarna från Broberg så skulle de nog helst inte vilja att jag var
här. Det är flera som har en väldigt skev syn på att jag är ung,
oerfaren och inte borde ha en ledarroll för att det kan sluta med att
tjejer skadar sig. De blir tvungna att stå ut med mig nu och lyssna på
vad jag har att säga, säger Tilda Ersmar.
Sitter å tittar igenom hur vi röstat i EU valet igår. Lågt intresse för den demokratiska processen får man tycka när 53,3% av de röstberättigade röstade. I min hemkommun, Söderhamn lite mindre ändå med 47,4%.
Så här fördelade sig de politiska rösterna i Söderhamn:
Relativt lika som i kommunvalet i september ifjol. Inte så mycket att yttra sig om kanske.
Men nu tar vi det värsta. I mitt valdistrikt röstade man så här:
Man kan ju fundera över vad som gör att en liten "socken" i
Hälsingland tycker att Europa skall tas över av en ny Hitler lik politik
och att samarbete, solidaritet och människovärde skall undergrävas i
största möjliga mån.
Vad är det som gör att var fjärde röstande stödjer SD. Ett parti som medvetet vill inskränka de mänskliga rättigheterna, som är den värdegrund vår demokrati vilar på, och är ett tydligt rasistiskt parti.Varför vill man inte ha yttrande och tryckfrihet? Varför vill man att kvinnor skall vara mindre värda ... och så vidare.
Mysko är det...
De som nu röstat SD vet dom att det är så eller tror dom något annat?
Är det jag som missuppfattat något eller tänker man på ett sätt jag inte förstår eller vet om?
Lite fundersam blir man ju nu när man nu vet att så många av ens grannar röstat som dom gjort men inte talar om det? För så är det ju, lustigt nog, ingen vill säga att dom röstar på SD men ändå får dom röster.
Jo så ni vet. Marma-Mo hade nu maj 2019 1383 röstberättigade. Av dessa gick 661 och röstade och 173 st röstade på S och 172 st på SD,
