Idag sista matchen för oss i Norra Damallsvenskan. Det har väl hackat en hel del och svårt att få ihop det men vi har hankat oss fram. Vi lyckades vinna en match i november, med 11 man, men sen har det gått tungt. Vi utgör som sagt inget större hot mot andra lag i vår serie.
Idag stod Härnösand för motståndet på Sävstaås. En match som inte hade någon betydelse för utgången av vår serie utan bara handlade om äran att vinna, som inte alltid är så lite för vissa skall vi få lära oss, än en gång.
Tyvärr hade vi blivit dessarmerade till 10 man pga skador och sjukdom på tre spelare. Som brukligt gick jag och frågade om vi kunde spela 10 manna för vår skull. Svar blev att de visste dom inte dom skulle skicka den ansvarige till mig. Fick veta att dom var 11 så vore ju kanske inte helt fel för dom eller besvärligt att spela med en avbytare. Nu ville denna ledare inte söka upp mig utan undvek att visa sig. Eftersom jag var bunden till sekretariatet så gick jag dit och tänkte att då tar dom det väl med vår lagledare.
Trodde jag, men inte då.
Nej, även då nonchalerades detta och frågan ville liksom inte svaras på. Så änn en gång fick vi spela med 10 mot 11. Ja, dom var jätteduktiga Härnösand som kunde göra hela 19 mål på oss trots att dom var en mer hela matchen. Ja dom hade en utvisning också men då gjorde dom 3 mål så det hade nog inte spelat så stor roll om vi varit lika många på planen hela matchen.
Så det finns som sagt ledare för allt. Vinna e så otroligt viktigt och med så mycket som möjligt.
Absolut inte spela en match på något sånär jämna villkor även om man är betydligt bättre.
Så otroligt klent och skamligt Härnösand, man bara häpnar och tappar hakan. Nu hamnar ni i samma förakt hos mig och många andra i dambandysverige som Kalix och Söråker.
Otroligt trist att det skall behöva vara så här och att det finns ledare som inte kan och vet bättre. Som sagt, fair play tycks saknas i vokabulären hos allt för många ledare inom dambandyn. Trist och man undrar varför?
Nu har jag tyvärr ledsnat ur på detta och lämnar som ledare/tränare och tackar för mig. Säkert ingen förlust men det besparar mig mitt hjärta och förhoppningsvis då även min hälsa. Speciellt tack till mina tjejer som kämpat sig igenom hela denna säsong men flaggan i topp trots många förluster och spel mot betydligt svårare odds än vad det borde kunna vara.
En stor eloge till er.
***
